Infertilitetsjävulen
Jag undrar om det inte finns någon infertilitetsjävul som sitter och skrattar gott åt alla skengraviditeter. Jag hade haft ett helt fotbollslag om jag hade vart gravid hälften av gångerna jag trott..
Jag får alltid en föraning av mensen en dag innan den sätter igång och den är så när som alltid punktlig, men inte den här månaden. Jäkla kropp som luras och ger förhoppningar. BIM imorgon alltså.
Igår ljög jag min bästa vän rakt upp i ansiktet, igen. Jag orkar liksom inte släppa in folk i det här rummet, även om det var det bästa jag gjorde sist. Lät ALLA veta. Jag fick enormt stöd och många var tacksamma för att jag bröt tystnaden. Men jag blev också den som sist fick höra om graviditeter runt om. Den som fick dras med allt medlidande. Fast det kunde jag ta.. Det absolut svåraste var att gratulera till graviditet/bebis. Dels för att saken i sig var svår såklart, men jag hade så svårt att ljuga när folk frågade hur det kändes. Jag ville så gärna vara glad och stark, men kunde inte. Och i takt med att syskonen börjar tillverkas nu, så är vi tillbaka igen. Och jag är inte redo att bli henne igen.
Nu filmmys med min fina man.
Och choklad såklart..
