Monster
Eftersom jag satte in spiral efter förlossningen (eller ja, massa månader efter när jag hade läkt ihop hyffsat) så är det här min första mens på väääldigt länge. Och jag hade glömt vilket monster jag blir! Blödig och tjurig och allmänt depp. I skrivande stund ligger jag och väntar på chokladleverans från min fina man. Choklad hjälper mot mycket!
Syskondiskussionen går het just nu, bland folk omkring oss. När man vill och när man ska (som att någon 2014 kan ha undgått att det inte är så enkelt att planera in när man SKA ha). Dom flesta verkar vilja ha 2,5-3år emellan.. Vilket betyder att dom som kan planera kommer att tillverka dom små i vinter/vår. Och det slog mig just att om vi inte har lyckats då - så kommer vi hamna i precis samma sits som när unge efter unge ploppade ut när vi längtade så hemskt. Vem sa att sorgen inte är densamma då? Det är ju precis samma utanförskap. Precis samma.
Nåväl, ett tag dit.
Jag ber om att få slippa det.
Om att få lyckas före dess.
