Snart är eran slut
Om tre och en halv vecka är det jag som börjar jobba igen!
Jag minns fortfarande den där fina decemberdagen 2012 när jag efter skolavslutning och fika traskade hem tillsammans med min gravida kollega.. Jag skulle få vänta en månad och hon bara två veckor, men just då vågade jag inte tro på att allt skulle gå bra. Ja, vart tog tiden vägen? Skulle kunna skriva en hel uppsats om hur jobbigt det känns, men väljer att fokusera på den lilla lilla delen som faktiskt längtar tillbaka till jobbet.. Skruttungen kommer ha det underbart med sin pappa och senare säkert trivas som fisken i vattnet på föris!
Riktigt ruggväder idag. Blir en lugn förmiddag hemma och sen traskar vi nog bort till Öppna förskolan för lite lek och kaffe för mamman. Dom flesta mammor jag träffat där har börjat jobba, så det är till att snällt hänga med i fotbollsdiskussioner med papporna. Haha.
Första försöket mot ett syskon är alltså avslutat.
Erik är övertygad om att jag är gravid inom tre månader.
Han tror att orsaken till att det inte gick första gången är att våra blodgrupper inte matchade,
men att det kommer gå lättare nu när jag fick den där sprutan efter förlossningen (som ska göra att min kropp inte stöter bort framtida foster av annan blodgrupp).
Det här är i Sverige ingenting man undersöker vid fertilitetsutredningar, såvida man inte har haft många sena missfall. I tex USA däremot läste jag att det är en grundläggande del i utredningen, då man tycker att det är av stort intresse.
Träffade min bästa vän igår, som tittade kryptiskt på mig och sa att hon drömde att jag var gravid..